
Tänk att det redan gått 3 månader sen pappa gick bort.
Idag var vi vid graven och hälsade på, hans sten har inte kommit än så just nu står där bara ett järn kors. Vi satte dit lite färska blommor och rensade bort lite ogräs medans Emelina såg sig nyfiket omkring, det var ju så mycket blommor och nallar som hon så gärna ville titta på.
Hur förklarar man för nån så liten att morfar aldrig kommer tillbaka?!
Vi försökte med att morfar var sjuk och finns inte mer nu, han ligger nere i jorden.
Emelina klappade på marken men det lär nog dröja innan hon verkligen förstår.
När vi skulle lägga oss på kvällen gick vi igenom vad vi gjort under dagen och började prata om att morfar är borta,
-Hitta moffa! Var vad jag fick till svar. Lilla hjärtat vad jag älskar dig!